Jonas Hellström från Rimforsa var en av de första som började praktisera vertikalfiske när jag introducerade metoden i Sverige under hösten 2006. Sommaren därpå träffades vi för första gången under ett gemensamt vertikalpass och sedan dess har vi blivit goda vänner. De senaste åren har Jonas och jag vertikalfiskat tillsammans vid otaliga tillfällen. Vi har utforskat nya vatten, kämpat i blåst och regn, svettats under stekande sol och frusit häcken av oss vid iskalla höst- och vinterpass. Ibland har vi slitit för varje fisk och flera gånger har vi misslyckats kapitalt. Men tillsammans har vi också upplevt fantastiska dagar, med antalsmässigt galna fångster och mängder av storgösar.

För några dagar sedan hade jag nöjet att gästa Jonas i hans nya Tracker. Målet var ett stort, svårfiskat vatten med potential för riktiga drömfiskar. Vi letar fisk under flera timmar utan framgång och först vid 13-tiden får Hellström korn på en stor fisk. Den stiger avvaktande mot jiggen och ett försiktigt hugg resulterar i kraftig spöböj. Efter en klassisk gösfajt, med tunga rusningar och kraftfulla knyckar, kan en stor fisk pressas upp till båten. Gösen ser enorm ut i vattnet och det blir både jubel och kramkalas när den säkras med håven. Måttbandet visar 90 cm, vågen 8,2 kilo – och ett nytt vertikalt personbästa är ett faktum för Jonas!

Tre timmar senare, efter ett antal jiggbyten och en mindre gös, är det äntligen min tur. Ett försiktigt hugg besvaras med ett rappt mothugg – och lika hastigt som jag känner en mäktig tyngd är fisken borta. Mitt i en ramsa av svordomar noterar jag att fisken står kvar på samma djup. Jiggen släpps snabbt ner igen och lika snabbt stiger gösen. Hugget är hårt och det svarar tungt i mothugget. Minuter senare blir det åter jubel och kramkalas i båten.

Jag vet inte om en säkring gick under drillningen, men när jag tittar på den extremt välmatade gösen i håven säger jag spontant till min fiskekompis:
– Den måste väl ändå väga sex kilo?
Jonas tittar förvånad på mig och svarar efter några sekunders tystnad:
– Sex kilo? Den är lika stor som min!
Han har helt rätt. Vågen visar hela 8,48 kilo – och för en stund har jag svårt att finna ord för mina känslor. Jag har äntligen lyckats fånga min hett eftertraktade åttakilos på vertikal, en fisk jag har jagat under flera säsonger. Dessutom har jag överträffat mitt gamla personliga rekord från mitten av 90-talet. Två göstokiga vertikalfiskare, två åttakilos och två personbästa – ett magiskt fiskepass vi aldrig lär glömma!

– Jörgen

Jonas Hellström med en mäktig vertikalfångad storgös på hela 8,2 kilo.

Tre timmar senare sitter jag själv med en drömgös i famnen – 8,48 kilo!

Jag gillar att experimentera under mitt fiske och valborgshelgen i Småland utgjorde inget undantag. I packningen fanns ett flertal nya beten som skulle testas, bland annat några gamla Hi-Lo som en kompis hade målat om enligt mina önskemål. Några flytande 26-grammare hade dessutom borrats upp och försetts med plastpluggar så de kunde vattenviktas för olika situationer.

Vi fick gös på såväl spinn som dropshot, men effektivast var ultralångsamt spinnfiske med Hi-Lo. Genom att sakta veva hem vobblern så den hoppar fram över botten kan man ibland trigga gösarna till våldsamma hugg. Metoden gav tre fiskar över sex kilo och ytterligare en handfull granna gösar.

Min största spinngös vägde 6,58 kilo och högg på en 26-grams Hi-Lo som hade vattenviktats så den sjönk ytterst långsamt. Hugget var så våldsamt att fisken höll på att slita spöet ur mina händer – här snackar vi karatehugg – och den ilskna gösen bjöd på korta, explosiva rusningar och tunga, kraftfulla knyckar innan den kunde landas. Helt magiskt!

Så här långt hade vi haft ett par riktiga kanondagar, med härligt väder och bra fiske. Helgen kändes fantastisk och fulländad, men den skulle bli ännu bättre. Sista dagen vigdes åt pelagiskt vertikalfiske och runt hörnet väntade en riktig fullträff…

– Jörgen

Den aggressiva gösen högg stenhårt på en vattenviktad Hi-Lo i klassisk göskulör.

Efter vårens gäddfiske har jag nu äntligen haft tid att damma av mina gösprylar och det blev en lyckad inledning på säsongen. Valborghelgen tillbringades traditionsenligt med några goda vänner på olika gösvatten i mörkaste Småland. Vi provade både dropshot och spinnfiske med vobblers – och båda metoderna producerade fina fiskar.

Redan vid 10-tiden i lördags högg helgens första gös och efter en tuff fajt kunde jag landa ett nytt personbästa på dropshot. Den pampiga hangösen, som aggressivt satte huggtänderna i en dropshot-fluga, visade sig väga 6,63 kilo. Bara en stund senare producerade samma grälla fluga ytterligare en fin gös på dryga fem kilo – en riktig rivstart på en härlig långhelg, som faktiskt skulle bli ännu bättre…

– Jörgen

En nybunden fluga producerade ett nytt dropshot-pb på 6,63 kilo. Läs mer om de giftiga dropshot-flugorna i kommande utgåva av Fiske-Feber.

I slutningen af 2011 kunne vi tage vores (nå ja, læs: min!) nye, lille redaktionsbåd i brug. Det er en Quintrex 390, der primært er skræddersyet til fluefiskeri (eller spin) efter mine ønsker: Specialdesignede horisontale stangholdere, to kasteplatforme, stuverum og rene overflader. Vi følger naturligvis op med et portræt af båden og tankerne bag i Fiske-feber/Flugfiske-feber i løbet af i år – jeg vil bare gerne fiske mest muligt i den herlige lille båd først, så der er flest mulige erfaringer at give videre.

Udover at jeg endnu ikke har fanget nogle rekordfisk fra båden (eller noget, der ligner), så kan jeg allerede nu afsløre, at måske bortset fra det lidt ”anderledes” artwork på siden af båden (her var en lille kommunikationsbrist mellem jeg og den ellers så dygtige bådbygger), så er det en drøm af en båd, gennemført bygget ned til mindste detalje. Jeg ser frem til at fortælle mere om den ved lejlighed…

/Thomas Søbirk

Även om årets tredje utgåva av Fiske-Feber precis har nått butikshyllorna och innehåller mängder av heta tips för vårfisket, vill vi även påminna om vår digitala utgåva. Du har väl inte missat detta gratis E-magasin med mer än 200 sidor av detaljerade artiklar?

Läs om bland annat:

• Vårgädda från norr till söder
• Vertikalfiske efter gös med ”vertikalfluga”
• Pimpa dina trollingbläckfiskar
• Bombardafiske efter havsöring
• Tvåkrokstackel för specimenfisket
• Topptrimmad spinnfiskebåt
• Blya ett jerkbete
• Jakten på världens största torskar
• Abborre mitt i city
• Laxflugfiske på Kola-halvön

Plus mycket, mycket mer! Allt är gratis och fungerar direkt i smartphones och på surfplattor! Läs hela utgåvan här!

Precis som i vår första digitala utgåva bjuds det på stora bilder och filmer. Och som webbredaktör skulle jag även vilja bjuda på en stor kopp kaffe och en kanelbulle till läsningen, men där tar mina kunskaper inom programmering slut – än så länge :)

/Micke

Sedan första april har jag fiskat abborre i flertalet av de halländska åarna. Jag har testat en mängd olika metoder och drop shot har varit en utslagsgivande metod. Men som gammal metare gillar jag att köra med levande bete och magkänslan säger att det ger större fisk. Åtminstone om man har betesfisk. Det är inte lätt att få tag i abborrbeten och jag har slitit hårt för att få tag i elritsor och mört i lagom storlek.

Nåväl, jag ska inte klaga över mitt abborrfiske så här långt, men jag kan känna en viss avundsjuka över klippet nedan. Jag hade inte sagt nej till en sådan tjänst vid det lokala abborrhaket!

Abborren ovan slukade en liten mört utan tvekan – trots lirkande med jiggar i samma område.
Foto: iPhone. Skärpa/övriga inställningar: Gud. (Mobilbilder är inte min grej…)

/Micke

Efter flera års paus gjorde jag förra säsongen en försiktig comeback som gäddfiskare – och faktum är att det gick oförskämt bra. Några få pass på våren och några på hösten resulterade i två respektabla krokodiler i vikter strax över tio kilo.

Inför årets säsong vaknade jag upp ur vinterdvalan med ett större gäddsug än på länge. Nya metoder och beten som skulle testas, i kombination med outforskade vatten, hade byggt upp en enorm längtan att försöka överlista en riktig storgädda.

Så här långt har fisket gått över förväntan, både för kompisarna och för egen del. Än så länge har vi bara hunnit med några få pass, men största gäddan väger 11,84 kilo och dessutom har vi fått flera fina fiskar strax under tio kilo.

Det roligaste med vårens gäddfiske har dock varit succén för vattenviktade beten. Känslan från i höstas, att jag var något spännande på spåren, visade sig stämma och mina vattenviktade vobblers har fiskat jämnt och stundtals utklassat övriga beten. Klart flest fiskar har vi fått på vobblers som balanserats så de sjunker långsamt, men en dag högg de två största gäddorna på en Zalt som fyllts med lite mer vatten, så den fiskade djupare och rörde sig mindre.

Nu har till och med fiskekompisarna, som annars brukar titta lite snett på mig och undra vad jag sysslar med för tokigheter, börjat vattenvikta sina beten. Har du inte provat tycker jag du ska läsa artikeln i senaste utgåvan av Fiske-Feber. Konceptet har potential – oavsett om du trollar eller spinnfiskar!

– Jörgen

Undertecknad med vårens hittills största gädda – en välmatad krokodil på 11,84 kilo som högg på en vattenviktad Zalt.

På Sportfiskemässen i Kista traf jeg som altid masser af gode venner og bekendte, aftaler blev indgået, projekter sat i gang – og det hele blev tilsat en god mængde rygter og fiskehistorier. Og da jeg var mere end almindeligt tændt på lidt godt skærgårdfiskeri med fluestangen, tændte historier om vildt ”actionsfiskeri” i Kalmarsund mig. En ”kendt hemmelig” plads mellem Kalmar og Oskarshamn havde budt på bonanza- fiskeri med masser af gedder op til 8-9 kilo. Lige noget for en geddefisker, der trængte til forårsfornemmelser i fluestangen!

Min ven Steen bor i Blekinge og havde trailerbåden klar til udrykning, så vi fandt straks to dage i kalenderen (”fandt og fandt” – men fiske- feber kan give anledning til akutte mødeaflysninger) og trillede afsted mod Kalmar i god tid inden fiskeriet lukkede 1. april.

Efter søsætning kunne vi konstatere, at skærgården var så skøn, som den kun bliver på et tidlig forårsdag med masser af plusgrader i luften og sydvestlige vinde. To fiskedage senere kunne vi også konstatere, at det sjældent betaler sig at følge i andres fodspor.
Vist var der fisk, og vi hyggede os med at servere fluerne for dem på 1/2-2 meter vand, men så mange var der ikke – og så store var de heller ikke. Den største (på billedet) vejede vel omkring seks kilo.
Nogle må vide det eksakt, for den var prikket i underkæben efter en vægt (eller måske endda en gaf). De er velkomne til at fortælle mig eksakt, hvad den vejede – men så vil jeg til gengæld foreslå dem, at de anvender gællegreb eller net samt vejeslynge til deres C&R-fiskeri i fremtiden!

Da vi hev båden op inden hjemturen, mødte vi en venlig lokal geddefisker, der kunne bekræfte, at der havde været rigtig godt gang i fiskeriet nogle få dage forinden. Men også, at der var langt mellem de rigtigt store – og at en af vigene længere sydpå nok var et bedre bud på godt actionfiskeri. Så blev man så klog…

På vej hjem var der god tid til at filosofere om ens fremtidige geddefiskeri – først med Steen og så alene. Jeg måtte minde mig selv om, at der sjældent kommer bonanza-fiskeri ud af at følge i andres fodspor. Og jeg kom frem til, at hvis jeg tænker mig godt om, og planlægger mit geddefiskeri ordentlig, må det være muligt at få flere af de tunge i båden, selv med en begrænset tidsmæssig indsats. Næste år gør jeg et forsøg på det. Og der kommer en kæmpe artikel i Fiske- feber om mine utrolige resultater. Hvis det altså lykkes…

PS: Jeg lovede at holde kæft, men hvis nogle vil vide, eksakt hvor vi var, er det bare at kigge på træerne i baggrunden. Så genkender I vil stedet med det samme. Eller hvad? :-)

/Thomas

Nu är det bara timmar kvar tills Sportfiskemässan i Kista slår upp portarna. Vi är givetvis på plats och du är varmt välkommen att besöka vår monter för att snacka fiske samt Fiske-Feber och Flugfiske-feber. Dessutom har vi ett antal superheta prenumerationserbjudanden som enbart gäller under mässan!

Läs mer på www.sportfiskemassan.se

Igår publicerade vi en exklusiv nyhet om en verklig monstergädda från Bräkneån. Bilderna talade sitt tydliga språk att gäddan inte hade återutsatts. Den första notisen innehöll bristfällig information och vi uppdaterade snabbt med anledningen varför gäddan inte kunde återutsättas. Trots detta fylldes kommentarsfält och mail med arga tillrop och rena påhopp mot fångstmannen.

Därför vill jag ta tillfället i akt att påminna samtliga kritiker att vi naturligtvis talat med fångstmannen och att han är en trevlig kille som bara var ute för att försöka lura några av Bräkneåns havsöringar. Nu föll det sig att han fångade en mycket, mycket stor gädda. På en liten vobbler och på tunn lina – utan tafs. Att landa en gädda om 19,2 kilo på tunn flätlina utan tafs med normal havsöringsutrustning är en sann bedrift. Gäddan hade inhalerat betet och en gälbåge var av. Med handen på hjärtat – det är ingen situation som många hanterar.

Fångstmannen var alltså ute efter havsöring och inget annat. Plötsligt står han där med en veritabel monstergädda. Vobblern sitter i magmunnen och blodet sprutar. Han tar sitt sunda förnuft till fånga och gör plågan kort. Jag är själv en gäddkramare och skulle inget hellre vilja att en sådan praktfisk simmade vidare, men olyckor händer. Jag vill till och med säga att jag lätt skulle offra ett finger för en sådan fisk. Men nu gick det som det gick. Han hade inget ont uppsåt och fråga vilken normal sportfiskare som helst om hur man opererar ur krokar ur magmunnen eller att en avsliten gälbåge inte behöver betyda att fisken dör. Vi som är passionerade gäddfiskare behöver bli mer förlåtande och mer utbildande gentemot våra fiskebröder.

Däremot säger jag inte att det är okej att klubba gäddor i parti och minut. Det finns renodlade gäddtävlingar där släpkärror fylls med gäddkadaver för att deltagarna tycker det är roligt. Det finns mängder av ”gäddfiskare” som klubbar allt i sin väg bara för att gäddor ”inte hör hemma” i deras vatten. Jag har varit delaktig i flera fiskevårdsprojekt där personer med beslutsrätt anser att gäddor bör elfiskas upp och dumpas i närmsta buske. Det är inte okej! Och det är inte heller okej när en person i ett hemmavatten anglade upp två gäddor på mellan 14-15 kilo på en och samma dag och la dem under en buske med motiveringen att nu blir räven glad. Det är verkligen inte okej. Det är fullständigt respektlöst.

Men det är heller inte okej att ta fram högafflar, facklor, tjära och fjädrar för att en person fångat en storgädda under havsöringsfiske och konstaterat att den inte går att återutsätta. Gäddan hade kanske kunnat återutsättas. Det är möjligt. Men påtala då istället hur man gör det, istället för att kalla personen ifråga för olika tillmälen.

Det tjänar vi alla på. Okej?

Ordning i klassen, tack.

/Micke

Jag var uppe en sväng i Blekinge förra veckan, bara för en dag, trots att jag egentligen inte hade tid, men fiskesuget var starkt, och jag kunde inte motstå… Vid 8-tiden på morgonen lämnade jag hunden hos svärmor och körde ungarna till skolan. Och 2 timmar senare hoppar jag jämfota in i Christians båt, fullastad med nya beten, två spön, glatt humör och skyhöga förväntningar. Vädret är perfekt, molnigt och med en lagom bris, men till min förvåning börjar fisket supertrögt, och vid lunchtid har Christian fångat 4 gäddor medan jag endast lyckats lura en liten stackare.

Lyckligtvis vänder det framåt eftermiddagen och till slut kan vi summera dagens resultat till 39 gäddor, hyfsat jämnt fördelat i båten med 8,2 kilo i topp. Stundtals var det helt galet! Gäddorna plogade efter våra beten, högg i ytan och fullkomligt inhalerade våra beten. Det var länge sedan jag fick ”operera” bort en trekrok i magmunnen på en kilosgädda, och då snackar vi om beten på 20 cm…

Nu får spöna tyvärr vila ett tag, framöver väntar några dagars hårt redaktionsarbete innan vi far upp till Sportfiskemässan på torsdag. Förhoppningsvis ses vi där!

/Fredrik

Två korpulenta pensionärer…

Efter att ha vänt upp och ned på både kontoret och min fiskekvart ett par gånger vardera i jakten på min modellera för framställning av gjutformar så gav jag till sist upp. Leran, den mest perfekta för ändamålet, gick bara inte att finna. Nu är det ju så att min kära dotter har ett digert lager av Play-Doh. Hon vaktar det som en hök, precis som allt annat som jag visar bara en smula för mycket intresse för. Får man inte pilla på träklossar, pärlor, fluorescerande spritpennor och dammvippor? Den ena dammvippan går inte av för hackor, den består av förnämliga hönsfjädrar, mestadels av schlappen-typ. Vad sägs om en mix bestående av fluo. coral, fluo. magenta och fluo. salmon pink. Den sistnämnda är precis den samma kulören som används till Pattegrisen. Det lär nog dröja innan jag kommer över den där vippan som dottern hittade i ett hörn av kitschig inredningsbutik för ett par år sedan, det var jag som betalade en 50-lapp för det enda exemplaret… :(

Nåväl, jag kunde inte hitta min lera, men jag visste var det fanns 20-25 burkar Play-Doh och några av dem borde ju vara lovligt byte. Leran blir ju gamla och borde väl rensas ut… Precis när jag inser att det kan vara värt ett försök, trots att Play-Doh nog är svampigaste laget för formtillverkning, råkar det infinna sig ett förstklassigt läge för städa i lerbacken. Höken har bänkat sig framför TV:n med en kompis. Snabbare än blixten städar jag fram ett par burkar vars innehåll kavlas ut på en gammal skärbräda. Ramen av Lego märker upp arbetsytan och mina masters trycks ned i leran. Snabbt besannas mina farhågor, trycker jag ned en master i perfekt läge i leran, trycks en annan upp ur leran. Jag övertygar mig själv om att det inte behöver vara så noga, det skall bara bli förtyngningar till betesbygge. Efter en del försiktigt knåpade sitter alla masters som de skall.

Hur var det nu, torkar inte Play-Doh ganska snabbt? En koll med min bättre hälft, väl utom hörhåll för dottern, bekräftar den saken, men det skulle nog gå bra får jag höra. Ett dygn senare är det dags att vända på formen. När jag trycker på Play-Doh:n som sticker ut utanför ramen känns den som en apelsinklyfta som legat framme en dag, lite stel och uttorkad på ytan, men mjuk inunder. Separeringen av leran och den första formhalvan går mer smärtfritt än det brukar med annan lera och resultatet är över förväntan.

Är du ute efter millimeterprecision i din framställning av formar, då bör du nog undvika Play-Doh och liknade typer av degig lera, de ger lätt ett mer hafsigt slutresultat än vanlig modellera. Men om du skall göra en tvådelad gjutform och använda en jigg som förlaga, då tror jag att du mycket lättar få fram beten med rätt form om du använder Play-Doh till första formhalvan. Den är lätt att forma men inte spänstig nog att komprimera jiggen, vilket borgar för att du slipper en gjutform som producerar jiggar, mjukbeten eller tailar som har oönskade inbuktningar här och där. Gör du en master till ett mjukbete av trä så får du dra över den med någon form av fuktspärr, Play-Doh innehåller så pass mycket vatten att det blir fiberresning på rent trä.

Det är faktiskt mina helt egna Lego-bitar, kanske tur det, de är inte så trevliga att ha göra med efter ett par formar. Faktum är att dottern ofta sneglar på mina oanvända Lego-bitar och undrar om jag verkligen behöver allihopa. :)

/Robin

Vi er to geddeflue-tosser, der vist nok er ved at etablere en tradition: Vi tager et par dages jagt på de store danske å-gedder i det tidlige forår sammen. Sidste år blev en rimelig overbevisende dansk sejr (sådan har jeg ihvertfald valgt at huske den), når det angår kontakter med gedderne, men jeg skal love for at svensken havde forberedt sig godt for at kunne slå hårdt igen. Omtrent 400 nye fluer, nye waders, ny jakke, nye solbriller, ny selvtillid. Og svensken gik til stålet denne gang, fra morgen til aften, med både flest gedder og største fisk i løbet af de tre dages intensive fiskeri.

Ikke at der ligefrem blev fanget mange fisk, langtfra – Gudenåen er blevet seriøst bomber de seneste sæsoner, og Niklaus og jeg er helt på det rene med, at vi desværre fisker efter krummerne nu. Men blandt krummerne kan formentlig stadig findes en gedde på den tunge side af 15 kilo, hvis man er rigtig heldig. I år nåede vi dog kun halvvejs eller lidt til.

Men næste år! Og så bliver det også payback-time for dansken – bare vent og se!

Trots ambitionen att göra en noggrann korrekturläsning av tidningen händer det med jämna mellanrum att felstavningar slinker igenom systemet under stressen strax innan deadline. I regel handlar det om struntsaker som går obemärkta förbi, men ibland tar NyckfelsTrisse bort en bokstav, eller kastar om ordningen, och vips får ordet en helt annan betydelse.

Mig veterligen har vi aldrig gjort några riktiga prakttavlor i Fiske-Feber, men det har varit nära, många gånger! Enstaka felstavningar får man räkna med, men att medvetet sätta rubriker i syfte att fånga läsarens intresse är någonting helt annat. Det är en svår konst, som ibland kan lyckas och andra gånger nästan blir pinsam. Det en person ser som skön humor, kan en annan uppfatta som rena övertrampet.

För några veckor sedan upptäckte jag till exempel en rubrik i en annan sportfisketidning som fångade mitt intresse. Överskriften, som fanns bland marknadsnyheterna, syftade på en ny pannlampa. Om rubriken är kul och passande får var och en avgöra, man kan ju även fråga sig hur företaget som säljer produkten reagerade, men ett hett tips till kollegorna är att undvika korrekturläsning i samband med firmafesterna…

- Jörgen

Hoppsan, här gick vi nog över gränsen…

2-2 och 10-0. Nej, det är inte hockeyresultaten i Malmö Redhawks senaste bortamatcher. Rubriken syftar istället på fördelningen av gäddor respektive gösar under helgens ismete.

Eftersom isarna i Skåne börjar bli riktigt dåliga hade Anders Mortier och jag sökt oss norrut i jakten på fiskbara vatten – och till slut hamnade vi i mörkaste Småland. Vi fiskade bredvid varandra på en djupbrant med vars två parallella rader med spön på 5-8 meters djup.

För min del satte cirkusen igång så snart jag hade fått ut spöna. Gäddor och gösar högg friskt, medan det var oroväckande lugnt på högerflanken. Under dagen fick Anders ett par gäddor, men i övrigt var det dött så länge isåskan härjade högljutt. När lugnet åter hade lagt sig kom en ny huggrusch – och under eftermiddagen och kvällen fick jag ytterligare några gösar.

När dagens summerades kunde vi konstatera att vi hade fått vars två gäddor. Anders hade däremot inte fått en enda gös, medan jag hade varit fräck nog att landa tio stycken! Det var visserligen bara mindre fiskar, men att skillnaden var så markant förvånade oss båda. Vi hade i princip fiskat likadant, men två detaljer skiljde sig åt: Jag använde mindre betesfiskar och mäskade flitigt i mina hål, medan Anders körde med stora beten och sparsam mäskning.

Tanken med detta inlägg är inte att skryta, utan att som vi så många gånger har påpekat i artiklar, visa på att små detaljer kan göra stor skillnad vid ismete efter gös. Att det ibland kan betala sig att experimentera och prova olika tillvägagångssätt. Passa på innan isarna försvinner!

– Jörgen

Mortier kan också! Här med en fin gös från ett tidigare ismetepass i vinter.

Glöm Roskilde och Sweden Rock. Här har vi en riktigt hård metalfestival i sann göteborgsanda!

Danska farvandsvaesenet tillhandahåller en bra tjänst för alla oss sörlänningar som vill ha bra vindprognoser. Via hemsidan http://ifm.frv.dk/ går det att ta fram en hel del intressanta data. Förutom vindprognoser finns även våghöjd, yttemperatur, salthalt med mera, med mera. Sidan kan tyckas lite svårnavigerad, men man finner snart ut vad man ska kryssa i för att få fram önskad prognos.

/Micke

Jag vet inte vad ni andra ismetare har för erfarenheter, men själv har jag många gånger lagt märke till att gösen inte gillar så kallad isåska. Om det helt enkelt beror på ljudet eller snabba förändringar i lufttryck och temperatur, kan jag inte svara på, men helt klart är att göshuggen oftast uteblir så länge det dånar och smäller våldsamt i isen.

Senast i lördags fick jag återigen uppleva detta märkliga fenomen. På grund av den stränga kylan valde vi att skippa morgonfisket och utrustningen riggades först när temperaturen steg under förmiddagen. Den första timmen var det lugnt och stilla, solen sken och vi njöt i det härliga vintervädret. Jag fick en fin gös och kompisen Peter drog några gäddor. Sen satte skådespelet igång!

Under flera timmar tvingades vi lyssna på ett otyglat oväsen. Isåskan gick så det sjöng, small och dånade konstant – och med jämna mellanrum drog kilometerlånga sprickor över sjön så det gungade i isen. Under samma period var vipporna som fastfrusna, inte så mycket som ett livstecken…

Sent på eftermiddagen lugnade så naturens krafter ner sig och precis som jag hade hoppats vaknade också våra ljudkänsliga vänner under isen. Inom loppet av ett par timmar fick jag ytterligare tre gösar och Peter fick ytterligare några gäddor. Toppfisken vägde drygt fem kilo och krönte ännu en härlig vinterdag på isen. Märkligt, eller hur?

– Jörgen

Den ljudkänsliga storgösen som högg så snart den våldsamma isåskan hade tystnat.

Nogle gange SKAL man bare ud og have luft, og kollega Peter Lyngby og jeg fandt derfor os selv i gang med fluefiskeri i lidt bizarre omgivelser forleden dag. Jeg har taget mange billeder af fluefiskere i tropiske omgivelser – turkisblåt vand, short og solcreme. Vi havde ingen af delene, men sne og nyis i øjerne. Og ja, lettere kolde fingre. Derfor kan man godt have en fin tur alligevel: På to dages forholdsvis intensivt fiskeri havde vi to hug, landede en gedde på knap fem kilo, Peter faldt i vandet til få centimeter fra waderskanten og jeg fik blå mærker af at kæmpe mig over en mark ud til åen gennem is, der ikke kunne bære, men væk stræk nok til at gøre helvedes ondt på skinnebenene. Nå hvad fpen – det har lover plusgrader i weekenden, og nu er vi varmet op i modsætning til alle de andre, der bare var fornuftige og blev hjemme.

/Thomas Søbirk